Så var man ännu en gång hemma efter en veckas utflykt.
Har varit en toppen vecka som jag sent kommer glömma. Efter all oro och efter alla tankar om hur det kommer blir, har det blivit bättre än jag någonsin kunde drömma om!
När vi (jag, Jonas, Joakim, Daniel och Måns) landade i Glasgow kom min favorit skotte (Scott) och mötte oss på flygplatsen. Han tog med oss till Edinburgh, där vi skulle övernatta. Eftersom vi var i Skottland delar killar och tjejer INTE rum med varandra. Så jag fick ett rum med två soffor, cd-spelare, tavlor och gardiner. Killarna fick ett rum med enbart 12 stycken stolar i. Haha, ibland lönar det sig att vara tjej :) Vi sov på golvet och fick lite täcken och sånt, så det funkade hyfsat bra.
På morgonen kom Scott och hämtade oss och vi tog bussen till Oban. Den bussturen var det värsta jag varit med om på länge! Det var som att sitta i en karusell i 4 timmar, upp och ner, hit och dit... När vi väl kom till Oban tog vi båten till Mull för att sen sätta oss på ytterligare en karusellbuss. Men sen när vi väl kom fram 1,5 timme senare såg vi Iona och visste att vi var nära. Så då satte vi oss glatt på en båt till för att komma till den ställe vi alla bara älskar!!
Det var efter 2 hela dagars resande. Att åka till Iona tar sin lilla tid...
Veckan har innehållit sena nätter och tidiga mornar, personer som blivit tillsammans och folk som dumpat varandra från förra året, massor av te, efterrätt till alla måltider (jag älskar Skottland), skottska danser och skottsk musik (inklusive säckpipa!), könsbyte, kareoke, kylskåpsrensning och lite seriöst prat om HIV och AIDS.
Veckan har gått så fort så det knappt känns att man varit där. Att träffa allt folk från förra året var väldigt kul. Ledare eller ungdomar spelar ingen roll. Alla har samma relation till varandra ändå.
Det var jättekul att träffa dem jag umgicks med förra året. Ett år har gått men det märktes inte. Vi var fortfarande vi, och det var så skönt :)
Till Iona kommer allt möjligt folk. Rika amerikanare, djupt troende, de motsatta till de djupt troende, hårdrockare, klassiska snubbar, snobbiga Florida tjejer, riktiga töntar och även vanligt folk. Men den som satt sig på mitt minne bäst är Bostons ledare som studerar till präst. Han är 23 och bög. Jag har aldrig riktigt umgåtts med en som tycker om samma kön, men denna kille var bara för go. Mysig, rolig, seriös, trevlig med glimten i ögat! Han tyckte det var så kul att flörta med de andra killarna och killarna blev ju livrädda bara han (JT) blinkade åt dem. Han gjorde det ju bara på skoj, men det såg så roligt ut! Skön snubbe han JT :)
Men efter en vecka på Iona, en lång natt på ett flygplatsgolv, en bumpig flygtur och ett försenat tåg är det ganska skönt att vara hemma igen. Man har ju ändå saknat vissa här hemma i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar