En minst sagt spännande dag...

Ibland är det bara så underbart att leva!!

Vaknade i morse och hade huset helt för mig själv (det är inte ofta det händer...). Men mamma och Rambo kom igen efter bara en kvart eller något, så då gick dammsugaren igång och det var slut på lugnet ;)
Dock räddade jag mig denna gången genom att dra på mig träningskläder och sätta mig på cykeln i 2,5 timme. De första 2 timmarna kändes bra, allt flöt på och det var allmänt trevligt att cykla!
Men sen när jag passerat 2 timmars gränsen hör och känner jag hur det smäller till. Självklart stannar jag och kollar mer på mitt bakhjul och ser då att en eker gått...Jaha tänkte jag, precis som för exakt ett år sen! Typiskt...
Men det var bara till att cykla hemåt för att sen ringa pappa och berätta för honom, att han hade ett hjul att laga när han kom hem ;)

Efter en lång dusch, lite mat och städning kom min underbara Karolina!!
Känns som om det var en evighet sen vi sågs, så nu var det extra kul att träffa henne :)

Rebecka ringde precis innan Karolina kom. Efter att ha pratat lite, kom vi fram till att jag skulle ta hennes plats som ledare och åka till Skottland nu på fredag. Känns bra att kunna hjälpa henne, hälsan går först, alltid!!
Helgens planer gick åt pipan, men jag hoppas vi ses snart. Du vet att du betyder mycketmycket för mig och du vet själv vem du är <3
Så nu sitter man här helt förvirrad och ska åka till Skottland på fredags morgon!!

När jag sen kom hem från mötet med de andra ledarna som ska med till Skottland, blev den dag som varit så bra sämre fort.
Mormor ringde och sa att morfar låg på sjukhus igen...
Varför händer sånt skit de som redan har det så jobbigt??